Just nu har jag en liten som inte vill sova trots att han är supertrött och en karl som kom hem från jobbet en timma efter att han hade gått dit för att han har åkt på någonting och nu är hemma sjuk. Stora tjejen är kvar hos min mormor och morfar och blir kvar där tills jag har varit på första föräldramötet på Kays nya dagis.
Nu verkar liten somna tillslut. Så trött.
Den 17e oktober idag vilket betyder att det är bara 9 dagar kvar tills jag fyller 24!
Kommer inte fira något direkt. Kanske testar att baka någonting nytt och sedan spenderar kvällen i soffan med tända ljus, te och Hallmark movies (halloweenfilmerna/höstfilmerna ska ha börjat komma ut nu).
Tror jag har firat – verkligen FIRAT firat – min födelsedag 2 gånger sedan jag var 13-14? Helt ärligt kommer jag inte ihåg när jag firade innan dessa 2 gånger.
Att bjuda in folk för att fira ger mig nästan bara ångest. Det kan jag tacka ett år i låg-mellanstadiet för. Kort förklarat så var hela klassen bjuden, 3 personer kom och en knackade på, sa att han inte kunde vara med men önskade mig en bra födelsedag, och resten hörde man inte ett ljud ifrån. Kommer fortfarande ihåg hur pepp jag var. Mamma hade fixat med allt och förberett massor inför detta halloweenparty och jag såg så mycket fram emot den här kvällen.
Kommer tyvärr också ihåg hur det kändes i det ögonblicket jag insåg att det inte skulle komma fler.
Nu har jag dock inte ångest för att fylla år längre, men jag firar det inte heller. Det är nästan som vilken annan dag som helst nu. Jag tänker lite på det några veckor innan, men hade inte telefonen vibrerat runt under dagen och folk hade skrivit på Facebook, så hade jag faktiskt glömt av vilken dag det var.
Dock får jag nu istället ångest varje gång det börjar närma sig Kaylees födelsedag. Nu har vi än så länge ”bara” firat med familjen, men är så himla rädd varje år att ingen ska dyka upp. Det gör fysiskt ont tills alla som har sagt att dom ska komma, faktiskt är där.
Nu kan det ju absolut vara så att det är pga detta som jag kommit till det beslut att istället för att barnen ska fira sina födelsedagar 3 gånger (en gång hemma, ev. en gång i Göteborg – blir lätt så när man flyttat 30 mil ifrån den stora delen av familjen – och sedan också ha ett kalas) så blir det fira en (eller 2 beroende på om vi åker till göteborg i samma veva) och sedan hittar vi på något istället, så istället för massa leksaker som kommer hamna längst ner i lådan så får dom med sig en upplevelse, ett minne, som dom kan bära med sig resten av livet.
Nu säger jag ju inte att jag kommer säga nej om barnen väljer att dom vill ha ett kalas, men att ge dom valet allafall.
Kanske lite kallt att tex. gå ut i skogen, vid en sjö och kampa när Kaylee fyller år i februari, men skulle ju gå när James fyller år i augusti. Åka iväg och spendera en kväll på ett observatorium och titta på stjärnorna när Kaylee fyller år.
Ja, men ni fattar idén.
En annan sak med födelsedagar – Jag är sååå färdig med ”mina 20”! Ge mig 30!
Fråga mig inte varför jag har längtat efter att fylla 30 ungefär sedan jag fyllde 21. Har fått för mig att det är då vuxenlivet börjar på riktigt.
Kan vara så att jag tittat på alldeles för många filmer under min uppväxt…
Senaste kommentarer