Vi är ungefär vid mitten av den sista månaden på året, vilket betyder att vi nu är vid den tiden på året där löften och mål börjat sättas inför det nya året. ”Jag ska gå ner/upp i vikt”, ”jag ska bli bättre på…”, ”jag ska sluta med….”, ”jag ska …… mer”. Vi är även ungefär en månad ifrån att de första löftena bryts för en hel del av oss. Jag är inget undantag, jag är precis där med er. Självklart har jag den klassiska ”jag ska spendera mer tid på gymmet”, högt upp på listan. I somras kom jag äntligen, efter många många år av ångest över vad vågen skulle visa, ur dom där tankarna att behöva gå ner i vikt. Istället började jag att fokusera på att bygga upp rumpan och benen. Visst skulle det vara ett stort plus om det där sista från mamma-magen skulle försvinna i processen, men det är inte fokuset med träningen. Och då muskler väger mer än fett så hade jag ju insett att även om en viss cm skulle försvinna på önskade ställen, så skulle det bli helt kaos i huvudet att se siffrorna på vågen öka. Så att komma över det ångestladdade fokuset på vikten var verkligen så befriande!
Nu har ju inte träningen gått så bra som jag hoppades under hösten/vintern, så här sitter jag nu och lovar mig själv att hålla igång träningen bättre under 2022.
Men sen är ju själva grunden med målen jag satt att må bättre, känna mig mindre stressad, och att det jag gör ska ta mig närmare mina större, långsiktiga mål.
Detta betyder såklart mycket planerande (yay).
Sparkade lite på mig själv idag. Åkte in och hämtade matvarorna jag beställt och åkte förbi sjön – utan kameran! Himlen var vit, allt täckt i samma vita dimma och träden på andra sidan var som ljust gråa skuggor. Svor ganska bra under den dunkande musiken och la en mental note att jag måste tillbaka till sjön med kameran ganska snart.
Så slänger med en bild från en annan sjö som jag åkte förbi när jag var påväg hem från mötet med studievägledaren förra veckan.
Senaste kommentarer