Timmie Högye

Senaste dagarna har allt känts som för mycket. Förutom sömnen, den har varit alldeles för lite.
Att börja ta sig upp 5 på morgonen är inte det lättaste när pojkarna (James och Hunter) vägrar sova på kvällarna och man tillslut får dom i säng allt mellan 21.00 – 23.47…
På mornarna har jag sovit förbi larmet – varje morgon – för att sedan vakna till barn som vaknar upp och ska dra igång tidigare än någon egentligen klarar av. Tror jag kommit efter med precis alla hushållssysslor och har inte vetat i vilken ände jag ska börja med något alls. På allt så har vi en Jamie som klättrar över grinden och springer ner i Kaylees rum vid varje tillfälle han får (finns inget så skapar han ett) och en Hunter som skriker och gapar om att han vill allt också gå ner och leka. Helt ärligt – jag hatar att ha källare, inte bara pga. att han smiter ner, men har aldrig velat ha en källare, så att välja ett hus med källare – idiotiskt. Vad tänkte vi (jag) på?? Vill bara packa ihop det viktigaste, göra mig av med allt annat, bosätta oss i ett enplans och börja om. Börja om med en ”jag ska flytta hemifrån, vad behöver jag? – lista”.
Hade jag haft möjligheten just nu så hade jag gjort det!

Nej, usch. Kanske sämst dag att skriva här, haha. Men, ibland blir det för mycket och hjärnan är mer kaos än vanligt.
Imorgon försöker vi igen och försöker göra det till en bättre dag.
Under tiden ska jag krama lite på mina små och stora hjärtan, och bara försöka släppa allt för en stund.
Min lilla mini är ingen bebis längre. Han blev 6 månader för bara några dagar sedan och nu ställer han sig upp mot det mesta, försöker ta steg när han tagit sig upp och sitter även utan stöd. Så duktig, min fina, fina lilla pojke! ♥