Timmie Högye

För mig så har 20års åldern alltid verkat vara uppdelad i 3 delar; 1. Man går ut mycket och festar, umgås med vänner, reser och skaffar sig ett jobb och första lägenheten. 2. Dags att börja fokusera på vem man är som person, jobbar mer, köper lägenhet och träffar sin partner (nu skaffa även barn inom denna del) 3. Man bygger upp sitt nya liv med sin partner – köper ny lägenhet/hus tillsammans, förlovning, bröllop och barn.

Men som med allting annat som ’ska’ vara på ett visst sätt så har jag aldrig passat in där, vilket många gånger varit en liten smärtsam, konstant tagg i sidan. En fel start in i tonåren som sedan fortsatte hacka sig framåt. Fyra intensiva år med många felsteg kändes som en evighet, men sedan vände allt med ett litet plus på en sticka.

Jag ska inte säga att allt varit som en dans på rosor dom här åren, mycket upp och ner och för mycket känslor. Men jag har dom senaste åren gjort mig av med onödigt drama (bl.a. en del av varför jag i slutet var så less på göteborg – vuxna gav mer drama än bitchiga tjejer i mellan-/högstadiet), lämnat en stad jag aldrig skulle kunna bli helt lycklig i och även fått 4 underbara barn som gör alla år värt det. Jag har pluggat och gick ut kursen med högsta betyg – något jag aldrig trott varit möjligt, och i år ska jag fortsätta plugga och fortsätta jobba på min dröm. Mitt liv.

Kommer jag någonsin passa in? Kommer nog aldrig hända, men jag har lärt mig leva med det. Räcker det nu med fyra barn? Jag längtar redan till att få möta nästa lilla liv – men det är inte dags än på ett bra tag! Är det här jag är meningen att stanna och bygga upp resten av mitt liv? Nej. Detta är endast ett stopp på vägen, och jag vet redan var jag är påväg nästa gång.