Har inte lagt upp någonting sedan i torsdags (enda inlägget jag skrivit ligger i utkast) men mycket har hänt sedan dess.
Mest sammandragningar som övergått till värkar, en vända in till förlossningen med misstanke om att vattnet hade gått – men icke. Fick allafall spendera natten på förlossningen med planen att jag skulle få träffa läkare och prat om igångsättning – dock på morgonen (efter en hemsk, sömnlös, smärtsam natt) så var det så fullt på sjukhuset att jag inte ens kunde få komma in på ett rum för en undersökning.
Som tur var så hade jag ju redan en tid inbokad med en läkare (dock på ett annat sjukhus) senare på förmiddagen.
Väl på mötet så var jag helt ärligt på stridsvägen och verkligen förberedde mig på att gråta och få slåss med läkaren om att jag skulle få en tid för att sättas igång.
Men där fick jag mig en överraskning!
Han blev snarare besvärad över att jag ens öppnade munnen, läste igenom min journal, sa bara ”jaja det vet jag” under tiden han läste och jag började rabbla anledningarna till att jag vill ha en igångsättning och sedan tittade han bara på mig; ”Det är ingen idé att vi gör en undersökning, du gjorde ju en igårkväll och det är nog inte mycket som har hänt på dessa timmar. Och hit kan du ju inte springa hur många gånger som helst.”
Sen gick han och hämtade en lapp med tid för en igångsättning redan imorgon kl. 15!
Efter det var det hejdå och lycka till, mer eller mindre.
Satt då och grät en stund istället för att jag blev så lättad över att det äntligen var någon som lyssnade.
När vi kom hem till mamma igen så däckade jag och sov först 2 timmar, vaknade av att jag var tvungen att vända mig om och sedan fick jag sova en timma till. Dessa 3 timmar av bra sömn gav mig så himla mycket mer än all sömn jag fått sammanlagt senaste 2-3 månaderna!
Nu ligger jag uppkrupen under täcket och tar upp halva lillasysters säng efter en sista mysdusch med bebismagen, och har precis fått in i huvudet att detta är sista natten med magen. Sista natten med sparkar och buffande. Och nästa gång jag kliver innanför dörrarna här så kommer J att vara på utsidan med oss andra ?
Känns fortfarande så himla overkligt! Min lilla pojke, som jag längtat så länge efter, kommer äntligen komma ut.
Amazing! ?
Imorgon ska vi packa om väskan som ska med in till förlossningen, och eftersom jag egentligen skulle ha haft förlossningssamtal på mötet med mvc imorgon men nu missar det – så ska jag skriva ner lite saker som ska tas upp när vi kommit in.
Men nu för stunden, innan tröttheten tar över helt och jag somnar, så ska jag titta runt lite på pinterest och fortsätta njuta av sparkandet och buffande från min lilla cowboy i magen ?
Bjuder på denna bild från igårkväll. Den är inte smickrande någonstans – men visar exakt hur slut jag har varit de senaste 2-3 månaderna! (vilket inte riktigt har funkat så bra när man har en glad, sprallig, aktiv 5åring hemma som vill hitta på massa saker och leka med mamma – många dagar som slutat med en gråtande mamma som känt sig hemsk för att hon inte haft orken)
Imorgon är det äntligen dags för våran lilla pojke att komma ut och mitt stora hjärta blir storasyster ?❤
Senaste kommentarer